Sihlja

Klockan är 05:55 när jag börjar skriva....

Jag sitter här i köket och lyssnar på: The sharpest lives med My Chemical Romance. Av någon anledning började jag tänka på dig. Sjukt nog eftersom låten har ingen som helst koppling till dig, möjligen meningen "give me a shot to remember, and you can take all the pain away from me" skulle vara den meningen som påminner om dig. Men jag förstår inte, jag vill förstå. Jag fick miljoner varningar från mina närmaste vänner så jag inte skulle börja umgås med dig,"han är inte bra för dig, du kommer bara bli sårad" och andra saker som jag inte kommer ihåg exakt. Men jag bara vända dövörat till, för jag ville inte höra på vad dom sa om dig. Idag ångrar jag att jag inte lyssnade på vad som sagts om dig innan jag lärde känna dig.

Åh så kul, nu kom en annan låt som vekligen har med dig att göra. "the power of love" med celine dion. Kul, som om allt inte va åt skogen redan då eller? Nä varför de, lika bra att datorn shufflar fram fler bomber i musikformat. Jag kan aldrig säga att du inte sårade mig, att du inte struntade i mina känslor som du antagligen visste om att jag hade. Det var ganska uppenbart vad jag kände för dig, jag har många starka sidor, men att dölja känslor är INTE en av dom sidorna, Tyvärr.

Jag satt uppe i köket sent inpå nätterna i göteborg när jag bodde där, för att du hade lovat så många gånger att komma på kvällen. Och jag väntade & väntade och väntade lite till, tillslut tog jag en dusch, för att sen vänta lite mera. Vid detta laget hade klockan ibland hunnit bli 5-6 på morgonen. Varje gång grät jag mig till söms när jag förstod att du inte tänkte komma överhuvudtaget. Sen när jag såg dig i skolan några dagar senare så räckte det att du log och kramade om mig EN gång så hade jag förlåtit dig. Men du gjorde ett sista misstag, du försvann, visserligen gjorde du det många gånger, men denna gången har du varit borta i två år. Inte ett ljud har jag hört från dig. Inte ens dom du umgicks med i dina "kretsar" vet var du är, eller så vill dom inte berätta. Jag vill bara träffa dig så jag kan be dig att dra åt helvete direkt efter att du gett mig en jävla bra förklaring till att du förvann utan ett ord... Jag tycker jag och Hon förtjänar den förklaringen från dig...

Nu har de gått tre år sedan du sårade mig Första gången, för du gjorde det många gånger. Och jag sitter här varje dag och undrar om jag kunde sagt nått som skulle kunnat fått dig att stanna kvar på skolan, eller åtminstånde kvar i stan med dina vänner. Fast nu när jag Verkligen tänker på det så hade det nog inte spelat någon roll om jag så hade slagit ner dig med en stekpanna å bundit fast dig vid ett element för att få dig att stanna. Allt jag vill nu är bara att du kommer tillbaka och förklara Varför du gjorde som du gjorde. Sen kan du dra igen om du fortfarande känner för det.

Mitt senaste förhållande gick åt helvete pågrund av att jag grubblade för mycket över vad som hände. Du
har tagit över min hjärna, jag kan inte ens ta fram ett glas mjölk utan att undra hur du har det. Du har sabbat mitt liv med att lämna så många frågor obesvarade...

Hur går man vidare med livet om man har ett krossat hjärta???